Tack för paketet!

Idag kom paketet jag vann i En bok om dagens födelsedagstävling, tack så jättemycket! Det är jättefint och innehåller en massa trevliga saker.

Jag har fått två böcker som jag inte har läst, nämligen Niceville och Sarahs nyckel. Jag ser mycket fram emot att läsa dem. Dessutom har jag fått två goda chokladkakor (jag har smakat), fyra små tuggummipaket, ett litet reseyatzy, som ska med när jag åker till Paris med min franskgrupp i nästa vecka (dit även minst en av böckerna jag fått ska få följa med), post-it lappar i olika färger, som jag kommer att ha mycket nytta av i höst när jag börjar på gymnasiet, jättefina, jättestora muffinsformar och ett superfint litet brev.

Tack så väldigt, väldigt mycket världens bästa En bok om dagen!

Escape from Camp 14

Escape from Camp 14 av den prisbelönta amerikanska journalisten Blaine Harden handlar om Shin Dong-hyuk, som är den hittills enda någonsin som flytt från ett av de nordkoreanska fångläger som enligt landets regim inte existerar. Shin, som idag är tjugosex år gammal, växte upp i lägret Camp 14. Han har många ärr efter tortyr, som den brända huden sedan han hängdes upp i en krok över öppen eld för att förmås berätta om sin mors och sin brors planerade flykt, eller som den högra handen där en del av långfingret saknas sedan det skars av som straff för att han tappade en symaskin.

Innan hans mamma och hans storebror försökte fly hade Shin aldrig ens funderat på världen utanför Camp 14. Han var född och uppvuxen i lägret, och kände inte till någonting annat.  När han var barn bodde han tillsammans med sin mamma. De sov på golvet och var ständigt hungriga. Mamman arbetade på dagarna, och medan hon var borta brukade Shin stjäla hennes mat. Han tänkte inte på att det skulle leda till att hon fick gå hungrig, han tänkte inte på henne som en annan människa. För honom var hon en konkurrent, ett hot i hans kamp för överlevnad. När Shin idag berättar om när han var liten säger han att han älskade sin mamma, men som liten visste han inte vad älska betydde. I Camp 14 finns varken tid eller energi för kärlek. Att leva under fruktansvärda förhållanden kan lätt göra människor avtrubbade, och jag har inte svårt att förstå att empati och kärlek inte ingår i ens känsloregister när man levt hela sitt liv på en plats som Camp 14. Jag är otroligt imponerad av Shin, som sedan han flytt från Camp 14 och lämnat Nordkorea bestämt sig för att viga sitt liv åt att kämpa för mänskliga rättigheter.

Shins första minne är en avrättning, den första av många. Han var bara fyra år gammal, och minns hur han tillsammans med sin mamma gick till ett stort fält där alla fångar samlats för att bevittna avrättningen. När han var i sjuårsåldern såg han en lärare slå ihjäl en flicka för att hon stulit några riskorn. Han och hans klasskamrater tyckte dock inte att det var en särskilt speciell eller upprörande händelse, de hade fått lära sig att det var rätt, att det var så det skulle vara. Nästa avrättning som beskrivs i boken är Shins mammas och storebrors, då de straffas för att ha försökt fly. Den första av de tio regler alla fångar i lägret tvingas lära sig utantill lyder "Anyone caught escaping will be shot immediately".

Shins enda brott är att han är sina föräldrars son. Vad hans mamma straffas för vet han inte, och hans pappa är i lägret därför att två av hans bröder begick ett brott. I Nordkorea straffas människors hela familjer i tre generationer framåt, vilket jag tror är en av de saker som gör möjligheten för att befolkningen ska göra uppror väldigt mycket mindre. Människor är väldigt mycket mer benägna att riskera sina egna liv än sina barns.

Shins föräldrar kände inte varandra innan de hamnade i arbetsläger, deras äktenskap är arrangerat av vakter där. Som belöning kan fångar som anses ha uppfört sig väl och arbetat hårt få gifta sig, men ingen får själv välja med vem. Vid "stora dagar", som Kim Il Sungs födelsedag och nyårsafton tillkännages vilka som ska gifta sig. Jag tror att sådana saker, som i jämförelse med det fruktansvärt hårda arbetet och tortyren kan verka som detaljer, är väldigt betydelsefulla för vakternas kontroll av fångarna. Människorna som lever under de fruktansvärda förhållanden som råder i Camp 14 och andra läger får inte ens bestämma vem de vill dela sitt lidande med, de kan inte gå hem på kvällen och finna tröst hos människor de älskar och litar på. Tillsammans med de vi älskar är vi starkare, och i Camp 14 är människor inte starka. Kärlek, tillit och vänskap är alla sådant det finns ytterst lite av. Ingen kan lita på någon, vilket gör att alla är väldigt svaga.

Jag tycker att Escape from Camp 14 är bra, intressant och fruktansvärt obehaglig. Idag lever uppskattningsvis tvåhundratusen människor i nordkoreanska fångläger. Jag tror att det är jätteviktigt att så många människor som möjligt läser Escape from Camp 14. Ju mer omvärlden vet om hur det är i Nordkorea, desto större tror jag att chanserna att göra livet bättre för de tjugofyra miljoner människor som lever i detta slutna, märkliga land blir.

Grattis och tack!

För några dagar sedan fyllde En bok om dagens blogg fem år. Detta firade hon genom att lotta ut ett hemligt paket till någon av oss som kommenterade födelsedagsinlägget, och jag blev vinnaren!

Jag är såklart jättejätteglad och tycker att det ska bli superspännande med ett hemligt paket!

Tack så hemskt mycket, finaste bästa En bok om dagen! Och grattis på femårsdagen.

Elva frågor gånger fyra

Fyra gånger har jag  blivit utmanad att svara på elva frågor, av Enligt O, Iktoro, Lyran och Jana. Här kommer mina svar:

Enligt O:s frågor:

1. Vilken bok ger dig vårkänslor?
Det susar i säven av Kenneth Graham, en underbart fin bok som börjar med att Mullvaden vårstädar.
2. Det är snart skolavslutning. Vad köper du för bokpresent till en nybakad student?
Jag vet inte. Det beror på vem det är. Att tänka ut böcker som passar människor är roligt, och tänk vad spännande det vore med en massa studenter att ge presenter till!
3. Vilken författare tycker du får för tok för lite uppmärksamhet?
Alla som skriver om Nordkorea. Alla borde läsa mer om Nordkorea.
4. Vilken bok inspirerar dig?
Nattens cirkus av Erin Morgenstern.
5. Vilken bokkaraktär skulle du vilja ha som vän?
Sofie, i Sofies värld av Jostein Gaarder. Det är så härligt med vänner man kan diskutera filosofi med.
6. Vilken författare hade du helst velat träffa?
Ibland tänker jag att det vore jättehäftigt och roligt och spännande och intressant att träffa någon av mina favoritförfattare, som Joyce Carol Oates eller Vibeke Olsson, men samtidigt är jag så rädd för att jag skulle göra det och det inte skulle funka. Tänk om de inte skulle tycka om mig, eller om jag inte skulle tycka om dem (jag tror inte att risken vore så stor, men ändå). Då skulle jag behöva tänka på det varje gång jag läste deras fantastiska böcker, och det tror jag skulle göra läsupplevelserna mycket mindre underbara. Därför svarar jag på den här frågan att jag inte riktigt vet, men att om någon kunde garantera att jag skulle tycka om och bli omtyckt av Joyce Carol Oates eller Vibeke Olsson skulle jag hemskt gärna träffa någon av dem.
7. Vilken bok läser du helst högt?
Vad som helst av Tove Jansson.
8. Vilket bokformat föredrar du?
Jag tycker bäst om inbundna böcker, och helst ska de vara gamla och fina också.
9. Har du någon gång ljugit och sagt att du läst en bok trots att du inte har det?
Det tror jag inte.
10. Vilken bok erkänner du inte att du läst?
Det kan jag ju inte erkänna!
11. Vad läser du helst en långhelg som denna?
Något tjockt och obehagligt som det passar bra att sitta i en fåtölj med en filt och en kopp te tillsammans med, eller något gladare och trevligare, som passar ihop med solsken och saft. Det beror på vädret.

Iktoros frågor:

1. Om det ringde på dörren och en galen yxmördare stod där utanför, vad skulle du göra då?
Hämta min egen yxa. Den är mycket större.
2. Din absoluta icke-favoritbok.
Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer. Inte nog med att det var en usel bok fylld av stereotypa könsroller och adjektiv staplade på varandra, människorna som hatade mig för att jag inte tyckte om den var så många och så otrevliga att jag började granska kommentarer innan de publicerades. Några finns kvar, men de allra otrevligaste fick inte synas.
3. Om du fick välja mellan att stoppa handen i brödrosten eller att vara kannibal i ett helt år, vad väljer du då?
Jag stoppar handen i brödrosten, som jag naturligtvis inte sätter igång.
4. Om du var tvungen att vara ihop med antingen Lord Voldemort (Harry Potter),Lucien Ripper (Darkside) eller President Snow (Hungerspelen), vem tar du då? Obs, ingen av de är särkilt snygga eller snälla.
Lucien Ripper känner jag inte till, så jag chansar på att han är ett bättre alternativ än Voldemort eller President Snow.
5. Tycker du att katter är söta?
Ja.
6. Har du någon barnslig hemlighet, och i så fall, vad?
Det är hemligt.
7. Vilken bokkaraktär skulle du vilja fanns på riktigt?
Jättemånga! Hermione, Lyra, Tristan och Yvaine i Stardust, Halim i Ett öga rött
8. Vad skulle du göra om det visade sig att din man/pojkvän/fru/flickvän/nånting var en ailen?
Ta chansen att lära mig om en annan värld!
9. Om du fick veta att du bara hade en dag kvar att leva, vad skulle du göra då?
Spela cello, läsa och dricka te med alla jag tycker om. Och antagligen gråta jättemycket, även om jag nog skulle försöka att låta bli.
10. Finns det någonting som du älskar överallt annat, och skulle dö om du inte hade det?
Jag tycker otroligt mycket om min cello, och skulle må väldigt dåligt om jag inte hade henne, men jag tror inte att jag skulle dö.
11. Din favorit-TVserie.
Vita huset.

Lyrans frågor:

1. Favorit bland Nobelpristagarna?
Det är svårt, jag har faktiskt inte läst jättemycket nobelpristagare. En jag nyligen läste och tyckte väldigt mycket om är Imre Kertesz, så jag väljer honom.
2. Vilken oläst klassiker önskar du att du hade läst?
Fler nobelpristagare.
3. Vilken författare borde vara mer omtalad och läst än hen är?
Alla som inte läser så mycket borde läsa mer i allmänhet, vilket skulle leda till att alla möjliga författare fick mer uppmärksamhet. Det tycker jag vore bra.
4. Favoritmiljö i romanernas värld?
Le Cirque de Rêves i Nattens cirkus.
5. Vilken ungdomsbok borde man inte missa?
Philip Reeves De vandrande städerna och resten av böckerna i samma serie. De har fått alldeles för lite uppmärksamhet!
6. Favorit bland bilderböckerna?
Gittan och gråvargarna av Pija Lindenbaum.
7. Bästa kärleksromanen?
Jane Eyre av Charlotte Brontë. Den är fantastisk!
8. Bästa boken som utspelar sig i din hemtrakt?
Den mörka materian av Philip Pullman utspelar sig inte direkt där jag bor, men Norden (om än ett annat Norden) är centralt i böckerna. Nu bor ju inte jag i just den delen av Norden, men fortfarande i Norden. Att det skulle finnas öppningar till andra världar i den del av den här världen där jag bor är en spännande tanke.
9. Historiska romaner eller samtidsskildringar?
Historiska romaner, tror jag.
10. Vilken författare skulle du vilja se en intervju med i Babel?
Jag vet faktiskt inte, jag ser nästan aldrig på Babel. Det är lite dumt.
11. En filmatisering som gör boken rättvisa?
Filmatiseringen av Neil Gaimans Stardust är en underbar film baserad på en underbar bok.

 Janas frågor:

1. Vilken är din favorit Astrid Lindgren-karaktär?
Jag älskar Pippi. Jättemycket.
2. Om du skulle ordna en blind-dejt åt två fiktiva personer, vilka skulle du vilja få ihop?
Det vet jag faktiskt inte. Kanske hade jag försökt få ihop Ron och Hermione lite tidigare, det hade de behövt lite hjälp med.
3. Nämn ett exempel där filmen är bättre än boken.
Tyvärr, något sådant exempel har jag inte.
4. Vilken var din favoritbok när du var åtta år?
Det vet jag faktiskt inte, men när jag var nio var det Den mörka materian, Harry Potter och Carole Wilkinsons Drakväktartrilogi.
5. Vilken klassiker tycker du bäst om?
Jane Eyre har redan varit med en gång, men hon får vara med en gång till. Jane Eyre av Charlotte Brontë är en av mina favoritklassiker.
6. Hur mycket kostade den dyraste boken du har köpt?
Ingen aning!
7. Hur mycket kostade den billigaste boken du köpt?
Några kronor. Riktigt hur många vet jag inte.
8. Kommer du ihåg när du knäckte läskoden?
Ja. Jag var fyra år och hade hjärnskakning. På väg hem från sjukhuset började jag plötsligt läsa vägskyltar. "Mamma, mamma, varför står det Holma där?", frågade jag. Att det stod "V:a Klagstorp" vid det som brukade kallas Västa Klagstorp tyckte jag också var väldigt konstigt.
9. Vilken var den första boken du läste helt själv?
De allra första var nog bilderböcker som jag inte minns. Den första "riktiga" boken jag läste själv var första Harry Potter. Den var även den andra, den tredje och den tjugosjunde boken jag läste själv. Under en ganska lång period när jag var sådär fyra, fem läste jag den om och om och om igen.
10. Vilken var den första boken du läste på engelska?
När jag var liten fanns det inte så många engelska böcker i min bokhylla. Två av dem (som totalt nog var fyra) var Inside, outside, upside down av Stan och Jan Berenstein och Fox in socks av Dr. Seuss. Någon av dem var den första jag läste, men vilken av dem vet jag inte.
11. Vilken var din allra första favoritbok?
En svartröd go-boken bok i tyg. 

Jag ska även hitta på elva egna frågor och utmana elva andra bloggare. Här kommer mina frågor:
1. Vem hoppas du ska få Nobelpriset i år?
2. Vad ska du läsa i sommar?
3. Har du några tips på böcker om Nordkorea till mig? I så fall vilka?
4. Vilken årstid är den bästa årstiden för läsning?
5. Läser du om dina gamla favoritböcker?
6. Från vilken del av världen läser du flest böcker?
7. Hur väljer du vilka böcker du ska läsa?
8. Hur tycker du att ett bra skolbibliotek ska vara?
9. Finns det någon plats du blivit sugen på att åka till efter att ha läst en bok som utspelar sig där?
10. Hur tycker du att man ska göra för att få barn och ungdomar som inte läser att börja läsa?
11. Vad läser du när du har feber?

Och bloggarna jag utmanar är:
En bok om dagen (Grattis på födelsedagen lite i förskott, förresten!)
Ett hem utan böcker
Holly Hock
Metta och Sara-Sofia på Böcker, böcker, böcker ...
MittimEllan
Chriss the Ninja Pirate
Bokomaten
Sofia i Bokmilaskogen
Kim M. Kimselius
Bokfärden
Schitzo-Cookie's Bokblogg

Det är många som har fått den här utmaningen, och om någon av er redan har gjort den och inte vill eller hinner svara på mina frågor är det förstås helt okej. Om någon annan vill svara på frågorna går det naturligtvis lika bra!

Kaninhjärta

Kaninhjärta av Christin Ljungqvist handlar om tvillingarna Mary och Anne. De är sjutton år gamla och bor utanför Göteborg tillsammans med sin mamma. Pappan har lämnat dem för att han blivit kär i någon annan, och nu bor han med henne i en lägenhet inne i stan. Mary har sedan hon var liten kunnat låna ut sitt huvud och sin röst till spöken, som Anne kan se. Kanske är det spökenas fel att Mary är så trasig, kanske är det deras fel att hon velat dö sedan hon var elva år eller kanske finns det någon helt annan anledning.

När Mary säger att hon hatar sitt liv och vill dö tror Anne alltid att hon inte menar det. Anne är säker på att hennes syster bara vill skrämmas, kanske säger hon det för att hon vill knäcka någon. Mary tycker nämligen om att knäcka människor, ibland gör hon det bara för att hon kan. Den enda hon inte försöker knäcka är Anne, för de är tvillingar och behöver varandra. Egentligen är det nog mest Mary som behöver Anne, för det är Anne som håller samman allting, det är Anne som håller ordning på Mary och tänker realistiskt och långsiktigt när Mary kommer med olika galna infall. Så har det alltid varit, ända sedan de var små, alltid har Anne både inför sig själv och inför andra (som föräldrarna) varit ansvarig för både sig själv och för Mary. Anne har inte riktigt märkt det än, men det håller på att bli för mycket för henne, det går inte längre att hålla ordning på Mary eftersom Marys öde är oundvikligt eller i alla fall omöjligt för Anne att påverka. Mary förstår inte att hon är trasig, hon tror att det är hon som måste ta hand om Anne, som är osäker och rädd och har ett litet kaninhjärta som måste skyddas. Hon förstår inte att hon också är rädd och svag och att de egentligen behöver tas om hand lite mer båda två.

Ett av spökena säger i början av sommarlovet att Mary och Anne står inför ett vägval, om de väljer fel kommer Mary att ta livet av sig. När Mary bestämmer att hon och Anne ska flytta in i pappans och hans nya flickväns lägenhet när de åker till Thailand, utan att berätta för någon vart de tar vägen, undrar Anne om det är att gå fel väg. Hon vågar inte prata med Mary om vad spöket har sagt (eftersom Mary inte är vid medvetande när spökena lånar hennes kropp vet hon inte vad de säger om inte Anne berättar för henne), och nämner det inte heller för någon annan. I stället går hon med på att rymma hemifrån och flytta in i pappans lägenhet ett tag, men gömmer alla vassa saker och sover inte på nätterna eftersom hon sitter och tittar på Mary för att se att systern inte skadar sig själv. Anne förstår inte att ansvaret och oron hon känner för Mary är alldeles för stort för att hon ska bära det ensam, och hon förstår inte heller att hon omöjligt kan veta vilka val som är de rätta.

Jag tycker om Kaninhjärta, och det som fascinerar mig mest är relationen mellan Mary och Anne. Kontakten med spöken och sökandet efter en försvunnen flicka som systrarna blir indragna i när de är i Göteborg engagerar mig inte särskilt mycket, däremot är jag intresserad av hur det påverkar Mary och Anne som personer. Kaninhjärta är Christin Ljungqvists debut, och jag ser fram emot att läsa mer av henne!

Tack Gilla böcker för recensionsexemplaret!

Alla monster måste dö

Alla monster måste dö av Magnus Bärtås och Fredrik Ekman handlar om Nordkorea. I september 2008 åker bokens författare på en gruppresa till ett av världens mest slutna länder, efter att ha träffat den sydkoreanska skådespelerskan Madame Choi i Seoul. Hon och hennes före detta man, regissören Shin Sang-ok, var de mest kända i Sydkoreas filmvärld när de kidnappades av den nordkoreanska regimen år 1978. Kim Jong Il, son till Kim Il Sung och diktator i Nordkorea från 1994 till sin död förra året, var då ansvarig för propagandafrågor i Nordkorea. Han var mycket intresserad av film, och ville använda sig mer av film i sin propaganda. Problemet var att det inte fanns några tillräckligt bra filmskapare och skådespelare i Nordkorea, och därför lät Kim Jong Il i stället kidnappa Madame Choi och Shin Sang-ok. De hölls fångna i Nordkorea, där de tvingades studera juche (den nordkoreanska ideologin) och göra filmer åt regimen. Åtta år senare lyckades de fly till USA.

Alla monster måste dö är både historien om Madame Chois och Shin Sang-oks fångenskap i Nordkorea och om författarnas resa. Båda två är mycket märkliga, och de har väckt mitt intresse för Nordkorea. På bussen från flygplatsen får turisterna veta att de under hela resan kommer att vara tillsammans med två guider. Att försöka lämna gruppen och röra sig på egen hand är förbjudet. Annat viktigt att tänka på är att det är olagligt att inte visa tillräcklig respekt mot Kim Il Sung, landets döde diktator som formellt fortfarande styr och som är föremål för en ohyggligt stark personkult. Till exempel är det straffbart att vika eller kasta en tidning som innehåller en bild på hans ansikte (vilket i princip alla tidningar gör). Turisterna får bara se några, utvalda delar av Nordkorea, delar som anpassats för att kunna visas upp för omvärlden. De bor på ett stort, fint hotell i huvudstaden Pyongyang. Runt hotellet är allting upplyst och människor går hela tiden upp och ner i tunnelbaneuppgångar, men den som lägger några timmar på att titta ut genom hotellrummets fönster upptäcker att det är samma människor som rör sig fram och tillbaka hela dagen. Den nordkoreanska vardagen ser alltså inte riktigt ut så som det verkar, det turisterna ser är bara ett väl regisserat skådespel och hur det egentligen är är det svårt att veta.

Mycket av det som berättas om Kim Il Sung och Kim Jong Il i Nordkorea låter överdrivet och verkar vara uppdiktat för att få diktatorerna att på olika sätt framstå som bättre och mer talangfulla. Det berättas till exempel att en ny stjärna tändes på himlen vid Kim Jong Ils födelse och att Kim Il Sung hade en sådan talang för att jaga att han fällde en enorm tiger redan när han var ett litet barn. Under sitt livs sista år hade Kim Il Sung en stor böld på nacken, men dess existens förnekades av Nordkorea. Bölden var hårbeväxt och grotesk, och ingenting så äckligt fick förknippas med ledaren. Att ta bilder där bölden syntes var förbjudet, och vid offentliga tillställningar var Kim Il Sung omgiven av vakter för att skymma sikten. En journalist som skymtat bölden och frågade om den inte borde opereras bort fick veta att Kim Il Sung inte hade någon böld. Även om människor hade sett den låtsades man som om den inte fanns, och även om det är osannolikt att nya stjärnor tändes på himlen just i det ögonblick då Kim Jong Il föddes säger man att det var så.

Vid ett tillfälle får turisterna se "De snötäckta bergen", som enligt guiden alltid är täckta av snö. Just vid det här tillfället finns ingen snö alls på bergen, vilket någon i gruppen påpekar. Guiden svarar då att det gör det visst, det är alltid snö på de snötäckta bergen. Det har Kim Jong Il sagt, och då är det tydligen så. Jag funderar på om guiden verkligen tror på det hon säger (jag tänker att hon lika väl som någon annan borde kunna se avsaknaden av snö), eller om hon säger det för att hon är tvungen. Hur mycket av det nordkoreanska folkets dyrkan av sina diktatorer är äkta och hur mycket är spelad för att undvika de hårda straff bristande respekt skulle föra med sig?

Alla monster måste dö är väldigt bra och väldigt intressant. Någon gång skulle jag vilja göra en resa i stil med den bokens författare gjort, för att lära mig mer och förstå mer om Nordkorea. Nu ser jag fram emot att läsa Escape From Camp 14: One Man's Remarkable Odyssey From North Korea to Freedom in the West av Shin Dong-hyuk, som har flytt från en nordkoreanskt fångläger. Han är den första (vad man känner till) någonsin som gjort det. Han föddes i lägret Camp 14, och hans första minne är när han som fyraåring bevittnade en avrättning. För honom var, och för alla de uppskattningsvis hundratusentals människor som lever i nordkoreanska fångläger är, misshandel, våldtäkter och avrättningar vardag.

Pottermore öppet för alla!

Nu har Pottermore öppnat för alla, så nu är det fritt fram att registrera sig!